Kollektivet/Del 2: Kärleksnästet
Lina anländer till den stora herrgård som ska vara hennes hem de kommande veckorna. En kvinna med prickig sommarklänning och rosa halmhatt kommer utspringandes mot henne med armarna i luften. Kvinnan kramar om Lina så hårt att hon nästan tappar andan, men kanske är det just syrebrist till hjärnan som hon behöver för att lugna nerverna.
- Hej. Kärlek åt dig och välkommen hit! Jublar kvinnan och Lina förstår att det här är kollektivets lilla mamma.
- Heheej, stammar Lina, livrädd.
Kvinnan som presenterar sig som Britta är varmt välkomnande, öppen och riktigt skrämmande. Hon visar runt Lina på gården och därefter går de in i huset. Där doftar rökelse och det är harmoni i luften. Huset är fullt med männsikor som utstrålar härlig energi. Alla ler och hälsar vänligt på Lina och de mår så förträffligt bra att Lina känner att hon behöver kräkas...
Steve, från rum 7 kommer nergåendes från trappan, han ser allvarlig ut. Han går fram till Britta och Lina hör hur han viskar:
- Vi har ett litet problem....det finns inget ledigt rum.
- Jag fixxxar det! säger Britta och ler så att hennes tandsmycke i guld nästan bländar Lina.
Lina hinner inte oroa sig över det hon hört, för nu serveras middagen. Kollektivets samtliga 15 inneboende slår sig ner vid bordet som är fyllt med vinflaskor. Lina, som dricker snabbare än hon äter börjar känna sig något mer avspänd, när kollektivets gemensamma telefon ringer. Britta svarar.
- Kollektivet Kärleksnästet.... Jaha.....ojdå! nej, men oooooojjj, usch så förskräckligt synd! utbrister hon, men behåller samma bländade leende.
Hon lägger på luren och sätter sig till bords.
- Det var din syster Mona, du måste hem....familjeangelägenhet, säger Britta och höjder därefter sitt vinglas för att skåla med de andra. Mona från rum 11 lämnar tragiskt nog, strax därpå kollektivet.
Efter middagen följer Britta med Lina till övervåningen. De går genom den långa korridoren med sovrum tills de kommer fram till rum 11.
- Känn dig som hemma! Säger Britta och hennes leende är oförändrat.
- Tack, säger Lina, som lyckats bli så packad att hon går raka vägen till sängs och somnar......
