Änglavakten

Snigeltämjaren Stig List hade gett mig en snabbkurs i hur man dresserar mördarsniglar. Jag hade väldigt svårt att tro på att det skulle kunna fungera, då det lät som en dålig film, men despererat som jag var bestämde jag mig för att ge det en ärlig chans. Det Stig påpekade gång på gång, var att man aldrig under några omständigheter får deala med en snigel.

När jag kommer ut i trädgården hittar jag Edward mumsandes på min grönsallad i landet. Han verkar njuta extra mycket av den nu när löken är borta. Stigs ord maler i mitt huvud, deala aldrig med en snigel, jag borde alrig tagit bort löken. Jag går med bestämda stig mot Edward och stannar när jag är precis ovanför honom.

- Nej! Säger jag, kort och bestämt.

Edward höjer huvudet och tittar på mig. Han gäspar och därefter fortsätter han att äta av salladen.

- Fy! Säger jag, lika bestämt.

Edward tar en stor tugga av ena salladsbladet och äter nu demonstrativt med stora tuggor.
Precis som Stig lärt mig, tar jag nu Edward i nacken med ett stadigt tag mellan pekfingret och tummen. Han skriker fruktansvärda ord och hotar mig. Han vänder och vrider på huvudet och försöker bita mig. Men stig har lärt mig greppet och Edward kan inte komma åt mig. Jag lägger honom en meter utanför tomgränsen i en liten dunge med maskrosblad.

- Stanna här, säger jag och går tveklöst in på min trädgård och sätter mig i badenbadenstolen som den senaste veckan har varit Edwards tron.

Jag ser hur Edward sakta men säkert kryper tillbaka till landet. Jag är lite förvånad, för nu har han tystnat. Precis när han ska ta en ny tugga tar jag ett nytt tag om hans nacke och lyfter upp honom. Denna gången ger jag honon en lätt knäpp på nosen med mitt andra pekfinger, samtidigt som jag säger:

- Fy på dig!

Än en gång sätter sätter jag ner honom vid maskrosbladen utanför min trädgård. Han ser chockad ut. Han är alldeles tyst. Plötsligt sker det som jag skulle vilja kalla för ett mirakel. Edward tar ett litet bett på maskrosbladet.
Även om det bär mig emot, så gör jag precis som Stig sagt till mig.

- Duuuktiiig! säger jag, samtidigt som jag kliar Edward lite lätt mellan känselspröten.

Jag känner hur Edward höjer nacken något och spinner. Jag tycker mig tom kunna ana ett litet leende.

Mina bekymmer med Edward är över, jag har lyckats dressera honom. Jag sätter mig i badenbadenstolen med en sallad, blandad endast för mig med massor av sommarlök i. I handen har jag ett glas vin som jag höjer lätt mot Edward innan jag tar en njutbar klunk. Han tuggar vidare på sina maskrosblad utan att säga ett ljud, precis som en helt vanlig snigel.....

SLUT

Mitt liv kontrollerades av den fruktansvärda mördarsnigeln Edward. Han styrde och ställde med mig, utnyttjade sin makt till max. Vid ett flertal tillfällen var jag nära att ge mig på honom för att få ett slut på det. Men jag visste vad det skulle innebära om någon hittade Edwards livlöse kropp, så jag bestämde mig för att ta hjälp, för att lösa problemet en gång för alla.

Jag googlade på mördarsniglar och fick upp över 500 000 resultat. Det stod massor om hur man bekämpade dem, men ingenting om utpressning. Men till sist hittade jag mannen som skulle rädda mig, Stig List, legitimerad snigeltämjare.
Även om jag kände mig tveksam slog jag numret till Stig, jag hade inget att förlora.

- Ja? Svarade en dov röst.
- Hej, jag heter Anna och jag har ett ganska allvarligt problem gällande mördarsniglar, sa jag.
- Jaha....massinvadering eller? frågade Stig
- Neeej, sa jag.
- Sniglar i sängen?
- Neeeej.
- Snigelhalka?
- Nej, svarade jag och började undra vart denna gissningslek skulle leda.
- Snigelhus utan bygglov?
- Nope...
- Utpressning?
- Ne....eller JO! Just precis! sa jag, lite förvånad över att Stig kände till begreppet.
- Jaha....då snackar vi problem, sa Stig och suckade djupt.
- Vad gör man åt det då? sa jag och kände mig helt tömd på hopp.
- Finns bara en sak att göra, sa Stig, det är att dressera dem.
- Jaha.....hur gör man det? Snälla kan du hjälpa mig?
- Självklart ska jag hjälpa dig, sa Stig. Jag ska lära dig allt om snigeltämjning. Till att börja med, det viktigaste av allt....Deala ALDRIG med en snigel.....

Efter att ha serverat Edward en riktigt fin krutongsallad och ett glas kvalitétsvin, inbillar jag mig för en sekund att han kanske har mjuknat lite. Men det visar sig att han är lika seg och jävlig som vanligt.
Han tuggar sönder mina grönsaker, slemmar ner mina blommor och kör med mig som om jag vore hans slav.

Jag går ut i min trädgård och slår mig ner i den mindre bekväma stolen. Min badenbaden, som annars är min favorit, är upptagen av Edward. Jag hinner inte mer än luta mig tillbaka, förrän snigelskapet drar igång på nytt.

- Du har en del att göra i trädgårdslandet, säger han, utan att röra en min.
- Vad menar du nu? Jag röjde ju väck allt ogräs igår, landet är ju så perfekt som det kan bli, svarar jag.
- Löken.....fortsätter Edward.
- Vad är det med den? undrar jag.
- Den ska bort, säger Edward och låter hatisk.
- Neeej, den ska inte bort! Den ska växa upp och sedan användas till sommarens alla grillfester, säger jag.
- Det verkar som du får ha grillfest redan ikväll, löken ska bort, den stinker och jag gillar den inte.
- Hörre du! skriker jag. Jag ska fan mej ha kvar löken....

Nu tar Edward fram sin iphone och tittar strängt på mig samtidigt som han bläddrar i telefonlistan.

- Okej, okej! Jag ger mig! säger jag med en djup suck.

Edward lägger undan telefonen och jag går med tunga steg mot trädgårdslandet och drar vemodigt bort mina halvt uppvuxna sommarlökar.....

Det som jag inte hade kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier har inträffat. Jag har blivit utsatt för utpressning av en mördarsnigel.
Jag vill inget annat än att ha ihjäl det lilla äcklet, men om jag skulle genomföra det, skulle hela min trädgård invaderas av sniglar från halva Sverige.

Efter att ha jobbet en hel dag ser jag fram emot en lugn stund i min trädgård. Förhoppningsvis har snigeln Edward gett sig av.
Jag har fel...
Precis när jag ska sätta mig i min solstol ser jag Edward ligga där, utfläkt och vidrig.

- Ursäkta mig, skulle jag kunna få sitta i min stol, säger jag.
- Har du inte lite att fixa med, tror du? svarar Edward uppkäftigt. Jag fattar ingenting.
- Jag skulle vilja att du fixar en fin sallad till mig, fortsätter han. En sån där med brödkrutonger.

Jag känner hur ilskan kommer över mig och jag ska precis ta stryptag på sniglen, när jag kommer på vilka konsekvenser det skulle få.
Jag går in och slänger ihop en sallad med fina salladsblad, gurka, tomater och brödkrutonger. Överst häller jag på en dressing med vinäger och olja.
Jag går ut och sträcker fram salladen till Edward.

- Det luktar vinäger....säger Edward och vände bort huvudet.
- Ja? Det är dressing, menar jag.
- Det påminner mig om ätticka...hur dum tror du att jag är? Fixa ny.....NU!

Jag får anstränga mig för att dölja min ilska. Jag går in en och fixar en ny sallad med extra mycket brödkrutonger och utan vinäger. När jag serverar den ser Edward genast nöjdare ut och jag tänker att jag äntligen ska få vara ifred.
 Men redan efter första tuggan vänder han sig mot mig och säger:

- Det skulle vara gott med ett glas vin.....