Änglavakten

Snigeltämjaren Stig List hade gett mig en snabbkurs i hur man dresserar mördarsniglar. Jag hade väldigt svårt att tro på att det skulle kunna fungera, då det lät som en dålig film, men despererat som jag var bestämde jag mig för att ge det en ärlig chans. Det Stig påpekade gång på gång, var att man aldrig under några omständigheter får deala med en snigel.

När jag kommer ut i trädgården hittar jag Edward mumsandes på min grönsallad i landet. Han verkar njuta extra mycket av den nu när löken är borta. Stigs ord maler i mitt huvud, deala aldrig med en snigel, jag borde alrig tagit bort löken. Jag går med bestämda stig mot Edward och stannar när jag är precis ovanför honom.

- Nej! Säger jag, kort och bestämt.

Edward höjer huvudet och tittar på mig. Han gäspar och därefter fortsätter han att äta av salladen.

- Fy! Säger jag, lika bestämt.

Edward tar en stor tugga av ena salladsbladet och äter nu demonstrativt med stora tuggor.
Precis som Stig lärt mig, tar jag nu Edward i nacken med ett stadigt tag mellan pekfingret och tummen. Han skriker fruktansvärda ord och hotar mig. Han vänder och vrider på huvudet och försöker bita mig. Men stig har lärt mig greppet och Edward kan inte komma åt mig. Jag lägger honom en meter utanför tomgränsen i en liten dunge med maskrosblad.

- Stanna här, säger jag och går tveklöst in på min trädgård och sätter mig i badenbadenstolen som den senaste veckan har varit Edwards tron.

Jag ser hur Edward sakta men säkert kryper tillbaka till landet. Jag är lite förvånad, för nu har han tystnat. Precis när han ska ta en ny tugga tar jag ett nytt tag om hans nacke och lyfter upp honom. Denna gången ger jag honon en lätt knäpp på nosen med mitt andra pekfinger, samtidigt som jag säger:

- Fy på dig!

Än en gång sätter sätter jag ner honom vid maskrosbladen utanför min trädgård. Han ser chockad ut. Han är alldeles tyst. Plötsligt sker det som jag skulle vilja kalla för ett mirakel. Edward tar ett litet bett på maskrosbladet.
Även om det bär mig emot, så gör jag precis som Stig sagt till mig.

- Duuuktiiig! säger jag, samtidigt som jag kliar Edward lite lätt mellan känselspröten.

Jag känner hur Edward höjer nacken något och spinner. Jag tycker mig tom kunna ana ett litet leende.

Mina bekymmer med Edward är över, jag har lyckats dressera honom. Jag sätter mig i badenbadenstolen med en sallad, blandad endast för mig med massor av sommarlök i. I handen har jag ett glas vin som jag höjer lätt mot Edward innan jag tar en njutbar klunk. Han tuggar vidare på sina maskrosblad utan att säga ett ljud, precis som en helt vanlig snigel.....

SLUT