Änglavakten

Det som skulle bli en varm, härlig dusch hade plötsligt förvandlats till en mardröm. Helt ovfrivilligt hade jag hamnat mitt i en konflikt mellan en spindel och en silverfisk och nu visste jag inte alls hur jag skulle ta mig ur den. Spindeln och silverfisken som nyligen betett sig som de värsta fienderna, började nu gemensamt att ge sig på mig. Allt bara för att jag var helt ovetandes om att rättigheterna till badrummet i hemmet där jag bor, inte tillhör mig...

- Förlåt, men jag brukar faktiskt duscha här, sa jag som desperat försökte att komma till rätta med problemet som jag i själva verket inte ens förstod.
- Sluta fjäska, sa silverfisken.
- Just det!! Sluta din rövslickare! instämmde spindeln och lade sin ena hand på silverfiskens axel, som om de vore bästisar.

Nu började jag bli irriterad, eftersom jag tyckte att spindeln var lite väl grov i mun.

- Alltså, jag är ingen rövslickare. Och om jag så vore så hade jag nog inte gett mig på arslet på en silverfisk!

Direkt efter att jag avslutat meningen insåg jag att jag troligen inte ens skulle påbörjat den.

- Kallade du mig silverfisk??? sa silverfisken och jag såg hur dess ögon rödfärgades.
- Är du inte en silverfisk då? sa jag och insåg på nytt att jag borde utnyttjat min rätt att tiga.
- Jag heter faktiskt Arthur af Silfverfisk, sa silverfisken och sträckte på sitt adliga huvud.
- Jaaa....sa jag, men du är väl fortfarande en silverfisk?
- Skulle du vilja bli kallad Svensson eller? sa spindeln, som tydligen förstod silverfiskens känslor som aldrig förr.
- Neeej...inte direkt, jag heter inte Svensson, sa jag.
- Kalla då inte mig för silverfisk, sa silverfisken och slingrade sig fram och spottade mig på stortån.

Med handuken under armen vände jag mig om och gick ut från badrummet. Duschen fick vänta...men jag skulle komma tillbaka...och då skulle jag vara förberedd.....hehehe!

FORTSÄTTNING FÖLJER....