Änglavakten

Inte nog med att jag frös, jag luktade illa med. Mina duschplaner hade krashats av en uppnosig spindel och en fisförnäm silverfisk. Det var inte precis så här jag hade tänkt mig att kvällen skulle bli, men nu när det var ett faktum, kunde jag inte göra annat än att ta itu med problemet. Först blev jag förbannad och ville hämnas, men efter att ha tänkt igenom situationen en stund beslutade jag mig för att agera mer moget. Jag gick upp för trappan, fast besluten att reda ut det tidigare missförståndet mellan mig och badrumsdjuren.

När jag på nytt öppnade dörren till badrummet, träffades jag mitt mellan ögonen av en kork i miniformat. Den kom från den champagneflaskan som silverfisken alldeles nyss hade öppnat. Nu hällde han upp den bubblande vätskan från flaskan i två kristallglas och ställde dem på picknickfilten, som spindeln så fint brett ut på kakelplattorna. Helt ovetandes om att jag bevittnade deras skål, höjde de glasen och sa:

- Skål för det blivande köpcentrumet!!
- Skål, skål för framtida sammarbete!

Trots att jag kände mig upprörd, redan innan jag fått veta hela innebörden av deras sammarbete, försökte jag behålla lugnet och sa med käck röst:

- Tjena killar...vad har ni på gång egentligen? Köpcentrum säger ni??

- Nej, nu jävlar, sa spindeln och slog sönder champagneflaskan mot badrumsvågen.

Jag som ansträngt mig med att vara vänlig, blev lite chockad och förstod inte vart den starka reaktionen kom ifrån. Silverfisken lyckades lugna ner spindeln en aning, men den stod fortfarande och höll krampaktigt i den vassa flaskhalsen. Silverfisken slingrade sig fram till mig och sa med bestämd röst:

- Jag tycker att du ska be damen om ursäkt...NU!
- Oj...förlåt då tant, sa jag, men jag ser faktiskt inte skillnad på kön på spindlar.
- Den var låg! sa spindeln och höjde på nytt den trasiga flaskan.

Det var först nu, jag lade märke till hennes rosa volangkjol, som hon, enligt information från silverfisken, dessutom hade sytt själv....

FORTSÄTTNING FÖLJER....