Änglavakten

Lina anländer till den stora herrgård som ska vara hennes hem de kommande veckorna. En kvinna med prickig sommarklänning och rosa halmhatt kommer utspringandes mot henne med armarna i luften. Kvinnan kramar om Lina så hårt att hon nästan tappar andan, men kanske är det just syrebrist till hjärnan som hon behöver för att lugna nerverna.

- Hej. Kärlek åt dig och välkommen hit! Jublar kvinnan och Lina förstår att det här är kollektivets lilla mamma.
- Heheej, stammar Lina, livrädd. 

Kvinnan som presenterar sig som Britta är varmt välkomnande, öppen och riktigt skrämmande. Hon visar runt Lina på gården och därefter går de in i huset. Där doftar rökelse och det är harmoni i luften. Huset är fullt med männsikor som utstrålar härlig energi. Alla ler och hälsar vänligt på Lina och de mår så förträffligt bra att Lina känner att hon behöver kräkas...
Steve, från rum 7 kommer nergåendes från trappan, han ser allvarlig ut. Han går fram till Britta och Lina hör hur han viskar:

- Vi har ett litet problem....det finns inget ledigt rum.
- Jag fixxxar det! säger Britta och ler så att hennes tandsmycke i guld nästan bländar Lina.

Lina hinner inte oroa sig över det hon hört, för nu serveras middagen. Kollektivets samtliga 15 inneboende slår sig ner vid bordet som är fyllt med vinflaskor. Lina, som dricker snabbare än hon äter börjar känna sig något mer avspänd, när kollektivets gemensamma telefon ringer. Britta svarar.

- Kollektivet Kärleksnästet.... Jaha.....ojdå! nej, men oooooojjj, usch så förskräckligt synd! utbrister hon, men behåller samma bländade leende.

Hon lägger på luren och sätter sig till bords.

- Det var din syster Mona, du måste hem....familjeangelägenhet, säger Britta och höjder därefter sitt vinglas för att skåla med de andra. Mona från rum 11 lämnar tragiskt nog, strax därpå kollektivet.

Efter middagen följer Britta med Lina till övervåningen. De går genom den långa korridoren med sovrum tills de kommer fram till rum 11.

- Känn dig som hemma! Säger Britta och hennes leende är oförändrat.
- Tack, säger Lina, som lyckats bli så packad att hon går raka vägen till sängs och somnar......

Än en gång skenar min fantasi iväg och det jag funderar på, är hur det skulle vara att bo kollektivt....Hmm...Kanske så här?

Lina sitter vid köksbordet i sin lägenhet och slöbläddrar i bilagan till sin nyss inhandlade söndagstidning. Regnet smattrar på rutan och hon bestämmer sig för att hålla sig inomhus resten av dagen. Kanske ska hon se på en bra film,  eller kanske helt enkelt bara läsa en bok. Hon känner sig avkopplad och mår bra, men trots det tänker hon ändå tanken att det hade varit trevligt med mysigt sällskap, en dag som denna. I samma sekund får hon syn på en annons som är inramad av massvis med små vita prästkragar.....

- Är du mellan 25-45 år?
- Är du ensamstående?
- Är du trött på singellivet, men blivit bekväm med att sköta dig själv?
- Hatar du att laga mat till dig själv?
- Är du social och gillar sällskap?
- Tycker du det är tråkigt att vakna själv på morgonen och sitta ensam vid frukostbordet?
- Vill du ha tillgång till närhet några meter utanför din dörr?

Har du svarat ja på 5 frågor eller mer, rekommenderar vi dig att bo kollektivt!!

Passa på: Prova på veckor i juli för halva priset!!! 

Utan att analysera sina 7 JA närmare, slår hon telefonnumret som finns i annonsen....

Snigeltämjaren Stig List hade gett mig en snabbkurs i hur man dresserar mördarsniglar. Jag hade väldigt svårt att tro på att det skulle kunna fungera, då det lät som en dålig film, men despererat som jag var bestämde jag mig för att ge det en ärlig chans. Det Stig påpekade gång på gång, var att man aldrig under några omständigheter får deala med en snigel.

När jag kommer ut i trädgården hittar jag Edward mumsandes på min grönsallad i landet. Han verkar njuta extra mycket av den nu när löken är borta. Stigs ord maler i mitt huvud, deala aldrig med en snigel, jag borde alrig tagit bort löken. Jag går med bestämda stig mot Edward och stannar när jag är precis ovanför honom.

- Nej! Säger jag, kort och bestämt.

Edward höjer huvudet och tittar på mig. Han gäspar och därefter fortsätter han att äta av salladen.

- Fy! Säger jag, lika bestämt.

Edward tar en stor tugga av ena salladsbladet och äter nu demonstrativt med stora tuggor.
Precis som Stig lärt mig, tar jag nu Edward i nacken med ett stadigt tag mellan pekfingret och tummen. Han skriker fruktansvärda ord och hotar mig. Han vänder och vrider på huvudet och försöker bita mig. Men stig har lärt mig greppet och Edward kan inte komma åt mig. Jag lägger honom en meter utanför tomgränsen i en liten dunge med maskrosblad.

- Stanna här, säger jag och går tveklöst in på min trädgård och sätter mig i badenbadenstolen som den senaste veckan har varit Edwards tron.

Jag ser hur Edward sakta men säkert kryper tillbaka till landet. Jag är lite förvånad, för nu har han tystnat. Precis när han ska ta en ny tugga tar jag ett nytt tag om hans nacke och lyfter upp honom. Denna gången ger jag honon en lätt knäpp på nosen med mitt andra pekfinger, samtidigt som jag säger:

- Fy på dig!

Än en gång sätter sätter jag ner honom vid maskrosbladen utanför min trädgård. Han ser chockad ut. Han är alldeles tyst. Plötsligt sker det som jag skulle vilja kalla för ett mirakel. Edward tar ett litet bett på maskrosbladet.
Även om det bär mig emot, så gör jag precis som Stig sagt till mig.

- Duuuktiiig! säger jag, samtidigt som jag kliar Edward lite lätt mellan känselspröten.

Jag känner hur Edward höjer nacken något och spinner. Jag tycker mig tom kunna ana ett litet leende.

Mina bekymmer med Edward är över, jag har lyckats dressera honom. Jag sätter mig i badenbadenstolen med en sallad, blandad endast för mig med massor av sommarlök i. I handen har jag ett glas vin som jag höjer lätt mot Edward innan jag tar en njutbar klunk. Han tuggar vidare på sina maskrosblad utan att säga ett ljud, precis som en helt vanlig snigel.....

SLUT

Mitt liv kontrollerades av den fruktansvärda mördarsnigeln Edward. Han styrde och ställde med mig, utnyttjade sin makt till max. Vid ett flertal tillfällen var jag nära att ge mig på honom för att få ett slut på det. Men jag visste vad det skulle innebära om någon hittade Edwards livlöse kropp, så jag bestämde mig för att ta hjälp, för att lösa problemet en gång för alla.

Jag googlade på mördarsniglar och fick upp över 500 000 resultat. Det stod massor om hur man bekämpade dem, men ingenting om utpressning. Men till sist hittade jag mannen som skulle rädda mig, Stig List, legitimerad snigeltämjare.
Även om jag kände mig tveksam slog jag numret till Stig, jag hade inget att förlora.

- Ja? Svarade en dov röst.
- Hej, jag heter Anna och jag har ett ganska allvarligt problem gällande mördarsniglar, sa jag.
- Jaha....massinvadering eller? frågade Stig
- Neeej, sa jag.
- Sniglar i sängen?
- Neeeej.
- Snigelhalka?
- Nej, svarade jag och började undra vart denna gissningslek skulle leda.
- Snigelhus utan bygglov?
- Nope...
- Utpressning?
- Ne....eller JO! Just precis! sa jag, lite förvånad över att Stig kände till begreppet.
- Jaha....då snackar vi problem, sa Stig och suckade djupt.
- Vad gör man åt det då? sa jag och kände mig helt tömd på hopp.
- Finns bara en sak att göra, sa Stig, det är att dressera dem.
- Jaha.....hur gör man det? Snälla kan du hjälpa mig?
- Självklart ska jag hjälpa dig, sa Stig. Jag ska lära dig allt om snigeltämjning. Till att börja med, det viktigaste av allt....Deala ALDRIG med en snigel.....

Efter att ha serverat Edward en riktigt fin krutongsallad och ett glas kvalitétsvin, inbillar jag mig för en sekund att han kanske har mjuknat lite. Men det visar sig att han är lika seg och jävlig som vanligt.
Han tuggar sönder mina grönsaker, slemmar ner mina blommor och kör med mig som om jag vore hans slav.

Jag går ut i min trädgård och slår mig ner i den mindre bekväma stolen. Min badenbaden, som annars är min favorit, är upptagen av Edward. Jag hinner inte mer än luta mig tillbaka, förrän snigelskapet drar igång på nytt.

- Du har en del att göra i trädgårdslandet, säger han, utan att röra en min.
- Vad menar du nu? Jag röjde ju väck allt ogräs igår, landet är ju så perfekt som det kan bli, svarar jag.
- Löken.....fortsätter Edward.
- Vad är det med den? undrar jag.
- Den ska bort, säger Edward och låter hatisk.
- Neeej, den ska inte bort! Den ska växa upp och sedan användas till sommarens alla grillfester, säger jag.
- Det verkar som du får ha grillfest redan ikväll, löken ska bort, den stinker och jag gillar den inte.
- Hörre du! skriker jag. Jag ska fan mej ha kvar löken....

Nu tar Edward fram sin iphone och tittar strängt på mig samtidigt som han bläddrar i telefonlistan.

- Okej, okej! Jag ger mig! säger jag med en djup suck.

Edward lägger undan telefonen och jag går med tunga steg mot trädgårdslandet och drar vemodigt bort mina halvt uppvuxna sommarlökar.....

Det som jag inte hade kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier har inträffat. Jag har blivit utsatt för utpressning av en mördarsnigel.
Jag vill inget annat än att ha ihjäl det lilla äcklet, men om jag skulle genomföra det, skulle hela min trädgård invaderas av sniglar från halva Sverige.

Efter att ha jobbet en hel dag ser jag fram emot en lugn stund i min trädgård. Förhoppningsvis har snigeln Edward gett sig av.
Jag har fel...
Precis när jag ska sätta mig i min solstol ser jag Edward ligga där, utfläkt och vidrig.

- Ursäkta mig, skulle jag kunna få sitta i min stol, säger jag.
- Har du inte lite att fixa med, tror du? svarar Edward uppkäftigt. Jag fattar ingenting.
- Jag skulle vilja att du fixar en fin sallad till mig, fortsätter han. En sån där med brödkrutonger.

Jag känner hur ilskan kommer över mig och jag ska precis ta stryptag på sniglen, när jag kommer på vilka konsekvenser det skulle få.
Jag går in och slänger ihop en sallad med fina salladsblad, gurka, tomater och brödkrutonger. Överst häller jag på en dressing med vinäger och olja.
Jag går ut och sträcker fram salladen till Edward.

- Det luktar vinäger....säger Edward och vände bort huvudet.
- Ja? Det är dressing, menar jag.
- Det påminner mig om ätticka...hur dum tror du att jag är? Fixa ny.....NU!

Jag får anstränga mig för att dölja min ilska. Jag går in en och fixar en ny sallad med extra mycket brödkrutonger och utan vinäger. När jag serverar den ser Edward genast nöjdare ut och jag tänker att jag äntligen ska få vara ifred.
 Men redan efter första tuggan vänder han sig mot mig och säger:

- Det skulle vara gott med ett glas vin.....

En av mina allra bästa vänner var tidigare även min bästa kollega.
När vi alla satt samlade runt fikabordet och pratade om att vi längtade tills arbetsdagen skulle vara över, till helgen, till semestern om 8 månader, etc, så blev hon alltid lite "arg" på oss och uppmanade oss att leva nu.
Det där med att leva nu har blivit lite av en grej och det är ett uttryck jag ofta använder.
För visst är det så att man ofta glömmer att leva nu...

Igår hittade jag följande youtube klipp på min bloggkompis, Tommy Borglins sida. Det berörde mig och jag tror det kommer att beröra er.
Det får mig att vilja leva nu och det får mig att tänka, att det kanske är så, att ingenting är omöjligt!!



I AM GOING TO FINISH STRONG.....

Två år senare......

Ljudnivån är max av publikens jubel.
Rocky går sakta fram på scenen med bägge knytnävarna knutna och med armarna i luften. Runt halsen hänger hans baby, gitarren. Han är en äkta rockstar!!
Rocky! Rocky! Rocky! ropar fansen oavbrutet i kör.
Plötsligt nås hans musikaliskt känsliga öron av ett obeskrivligt ljuvligt ljud. Det är KalleMange som drar ett gitarrsolo av högsta kvalité...

Det visade sig att Mr Lund hade rätt och The halfdead psykos var nu stora. Denna kväll höll de en koncert på hemmaplan. Deras biljetter hade sålts slut på nolltid och det kom folk från hela landet för att höra dem.

Efter koncerten gick Rocky till deras gamla replokal. Han hann inte mer än luta sig tillbaka i den rosa sammetssoffan, förrän det knackade på dörren.....Det var Nettan.
Hon slängde sig runt halsen på honom och han kramade henne tillbaka. Han var förvånad över att se henne.
Han uppmande henne att slå sig ner bredvid honom, hon grät....

- Jag saknar dig Rocky, sa hon snyftande.
- Men Nettan, du har väl aldrig kallat mig för Rocky? sa han och strök henne över håret.
- Nej, jag vet, men jag kan börja med det nu....sa Nettan och torkade bort mascaran från kinden.
- Nej, jag är inte rätt för dig vännen, sa Rocky, som nu kände att han faktiskt brydde sig om henne.
- Jo, jag hade faktiskt kunnat dela ditt liv, det hade jag! sa Nettan.
- Ja, du hade garanterat kunnat dela mitt liv, men du hade ALDRIG kunnat dela mina drömmar. Vet du varför?
- Nej...sa Nettan, för hon visste verkligen inte....
- För att du aldrig såg dem! sa Rocky.

De skildes åt som vänner, men träffades aldrig igen.
Rockys dröm hade blivit sann....Han var en rockstar!

The End....

För er som undrar hur det gick för stackars Nettan, så kom hon över Rocky med tiden. Hon träffade en snickare från grannkommunen och han lade in golvet i hennes vardagsrum. Tillsammans har de renoverat stora delar av huset...
Men guldkroken på väggen i musikrummet, den hänger fortfarande kvar....

Rocky Rockstar och de andra bandmedlemmarna rockade loss som aldrig förr på den Jämtländska landsbygden, helt ovetandes om att en mystisk man i publiken häpnades över deras enorma talang. Så fort det blev paus kom mannen fram till Andy och sträckte fram sitt visitkort. Han presenterade sig som P. Lund och förklarade att han hade väldigt mycket kontakter på andra sidan vattnet....och då syftade han INTE på Storsjön, även om han hade en hel del kontakter där med...

Det visade sig att Mr Lund hade kontakter i självaste USA. Bandmedlemmarna samlades för att höra vad han hade att erbjuda. De satt tysta och gapade när han berättade om skivkontrakt, koncerter, groupies och flotta hotellrum.
Det var först när han började prata om sportiga bilar, som en viss misstanke väcktes.

- Vänta lite här nu, sa Andy surt. Vad ska hända med folkan? Menar du att vi inte ska köra den mer?
Rocky försökte rädda situationen.
- Se det så här Andy. Du kanske mister folkan, men du får prata engelska HELA tiden.
- Menar du ALL the time? sa Andy som redan glömt av den mintgröna fasan.
- Just det Andy, ALL the time, sa Svenne.

Redan tre dagar senare lämnade The halfdead psykos landet.
När de satt på planet var de inte bara på väg till USA, de var på väg att förverkliga sina drömmar.......

Andys sår läkte ihop utan att det blev några fula ärr och nästan alla blåmärkena hann blekna innan sommarturnén drog igång.
Bandet hade en hel rad med ruggit bra, eget skrivna låtar som de körde på samtliga gig.
Efter att ha genomfört fem av spelningarna kände sig grabbarna relativt nöjda.

Skolorkestern Tysta tonen hade de lyckats tysta för gott, de passerade pensionärshemmet Rullatorn med endast ett fåtal hjärtstillestånd och de satte en rejäl stämpel på frimärksklubbens årsmöte.
På spelningen hos folkmusikgruppen Färgglada kjolen dansades det som aldrig förr och ett och annat rutigt förkläde kastades upp på scenen som uppskattning.
Allra bäst intryck gjorde de på kyrkoncerten i Enviken, där pastorn direkt fattade det kloka beslutet att nästa kollekt skulle gå till att byta ut orgeln mot ett prima trumset.
Men med bara en spelning till godo hade de fortfarande inte gjort något genombrott och grabbarna började tappa tålamodet när de satt i folkan på väg till de Jämtländska skogarna.
Men ju längre ut i ödemarken de kom, desto mer energi fick de av den friska luften som blåste in genom den nedvevade rutan på passagerarsidan.

När kvällens spelning på hemvändardagarna drog igång, samlades det mer och mer folk. Med utsikt över Åreskutan och storsjön drog grabbarna igång det som skulle bli deras hittills bästa spelning.
Det var bra drag i publiken. De drack mängder av öl, grillade hamburgare och jublade över The halfdead psykos unika show.

I pausen kom en allvarlig, storvuxen man fram till Rocky.
- Låt oss snacka affärer, sa mannen och drog världsvant fram ett visitkort från innefickan.....

The halfdead psyskos, som består av Rocky på gitarr och sång, KalleMange på ännu mera gitarr, Andy basist, Rolle trummis och Svenne keybordist, har samlats i replokalen för ett traditionellt söndagsrep.
Rocky har redan förvarnat dem att han har något att berätta, så när de trillar in i sina håliga jeans har de högre förväntningar än vanligt.
Andy, som är aningen livrädd, håller sig lite på avstånd, medan de andra grabbarna står och putsar på sina instrument.

- Andy har bokat in oss på en turné.... säger Rocky och försöker låta allvarlig, för att grabbarna ska inse att det kommer mer.
Men innan Rocky hinner avsluta meningen börjar grabbarna vråla av glädje och korka upp öl. Rolle drar ett trumsolo utan dess like och Svenne går och ringer till sin mamma för att berätta den glada nyheten.
När de efter en halvtimmes firande samlar sig lite, fortsätter Rocky med att berätta om de aktuella spelningarna.
Han hinner inte längre än till den tredje spelningen på schemat när Rolle kastar sig på Andy och trycker upp det lille skinnklädde benranglet mot väggen. Han ska precis klippa till honom med cymbalen när Svenne rycker in och räddar situaionen.
Andy springer vettskrämd ut från lokalen och kör iväg med den mintgröna bandvagnen.

- Jag ville också döda honom, men vad har vi för alternativ? Vi vill spela, nu har vi chansen, säger Rocky och försöker låta mer positiv än vad han i själva verket är.
- Jamen inte fan vill vi spela inför några jävla tattare! gapar Rolle.
- Vi kör! inflikar Kallemange på sitt eget kortfattade vis.
- Jävlar alltså...fortsätter Rolle som sakta men säkert börjar lugna sig.
- Kom igen Rolle, vi fixar inte detta utan dig, sa Rocky som vet att Rolle är svag för komplimanger.
- Okej, okej....vi kör! Men kan jag åtminstone få slå ihjäl honom lite grann först?

Såklart att du får, säger alla de andra grabbarna samtidigt som de klappar Rolle uppmuntrande på axlarna......

Andy har överraskat Rocky med en fantastiskt grann bandvagn och dessutom avslöjat att han ordnat en hel turné av spelningar. Rocky är nyfiken över vad för spännande scener och platser The halfdead psykos ska få erfara under sommaren, men Andy verkar lite besvärad när han sträcker över turnéprogrammet.

25/5  HÖKÖPINGE/Skolorkesterns Tysta tonens mellanstadieföreställning 
7/6    ROLFSTORP/Pensionärshemmet Rullatorn
16/6  BOTTNARYD/Frimärksklubben stämplens årsmöte
6/7    SKEBOBRUK/Förband, folkmusikgruppen färgglada kjolens sommarshow
24/7  ENVIKEN/Kyrkkoncert
3/8    ARVESUND/Hemvändardagarna

Andys leende är borta. Han sätter sig med en suck bredvid gitarren, som ligger orörlig i soffan.
- Men för ända in i helvete Andy! Vad är det är för skräp?
- Det är vår framtid ju. Don´t you get it man?
- Finns ens de här ställena på riktigt???
- That´s not fare! Klart att de gör. Och killarna från rullatorn var faktiskt jätteglada för att vi ska komma, menar Andy.
- Ja, hoppas bara att de inte hinner dö innan vi kommer dit! ryter Rocky som nu är ordentligt arg.
- Okej, du har rätt....men detta kan faktiskt vara början på något riktigt stort, ge det en chans. Schyssta?
- Jag lovar att ge det en chans Andy, om du lyckas få med dig de andra grabbarna.

Andy blir överlycklig. Han gråter och kramar om Rocky. Han släpper inte taget förrän efter en onormalt lång stund. Han tittar på Rocky och ber med ynklig röst:
- Tror du att du skulle snacka med the boys??
- Okej....jag snackar med dem, säger Rocky, lite stolt över att han faktiskt klarar av att låta bli att slå ihjäl sin bäste vän......

Till de övriga bandmedlemmarna i The halfdead psykos förtjusning har Rocky lämnat familjelivet bakom sig och flyttat in i replokalen för att satsa helt på musiken. Sover gör han på ett rosa sammetsklätt loppisfynd. Hans gitarr ligger skavfötters.....det är mysigt, tycker Rocky.

En lördagmorgon ligger Rocky och gitarren och drar sig lite längre än vanligt. De är båda två väldigt slitna efter en hård vecka. Plötsligt vaknar de av ett jubel från Andy, bandets basist och stora entusiast.

- We got us self a tour!!! ropar Andy, som ofta uttrycker sig på engelska, fastän han borde låta bli.
Rocky flyger upp ur soffan, gitarren ligger kvar.
- Vad säger du? Har du fixat gig?
- Oh yes! Jag har fixat spelningar genom hela riket. The summer is in our hands, fortsätter Andy, nöjd som få.
- Du är fan bra Andy!!
- Inte nog med det, jag har fixat oss en egen bandvagn. Ta en kik utanför vetja!

Rocky drar undan de svarta dödskallegardinerna från fönstret och kollar ut på gatan. Där står det en mintgrön folka med mörkt tonade rutor parkerad.
- Det kanske inte är så mycket att ha, men vi köper en nyare efter sommaren, när vi har cash, säger Andy lite ursäktande över sitt nya inköp.
- Den är grann! säger Rocky och ler.
- Yes, HELL!!! Its a fucking beaty, säger Andy, som känner sig lite stolt efter Rockys godkännande av turnébussen.
- Men nu får du fan berätta Andy! Var ska vi lira? Festivaler? Några schyssta rockfester?
- Njaee......inte direkt, svarar Andy och tittar ner i golvet samtidigt som han biter nervöst på sina svartmålade naglar.......

Rickard, dvs Rocky... grillar karrékotletter och dricker öl. Nettan, hans sambo sedan tre år tillbaka, sitter i hamocken en bit bort och pratar i telefon. Hon fnissar. Hon låter bra mycket gladare än vad hon har gjort under resten av dagen. Rocky är inte dummare än att han inser att det är något lurt på gång.
Hon lägger på och går leendes mot Rocky. Det är DEFINITIVT något lurt på gång...

- Vi är bjudna till Annicka och Stefan på lördag. Gud vad roligt, det var ju så längesedan vi träffade dem, säger hon glatt.
- Jag ska repa på lördag och sedan tänkte jag ta en öl med grabbarna, svarar Rocky iskallt.
- Repa??? Nej, GLÖM det! Du har lovat mig att lägga in golvet i vardagsrummet och på kvällen SKA vi till Annicka och Stefan! Hennes leende är borta och hon låter förbannad.
- Du vet att vi repar på lördagar, eller hur? Det här är fan viktigt för mig!
- När ska du inse att du inte kommer att bli någon stjärna? Du är ju 36 år Rickard!!! När ska du växa upp?

Rocky lämnar grillen och går in. Den där skiten tänker han inte stå och ta emot en gång till.

Han går in i sitt musikrum och lyfter ner gitarren från guldkroken. Han börjar spela, men slutar lika fort....han är inte på humör.
Han lägger gitarren varsamt på soffbordet. Han viker ena hörnet på duken som ligger under, för att stötta upp gitarrens huvud.
Det knackar på dörren, det är Nettan.

- Förlåt Rickard, jag vet att du lever för din musik, men är det inte dags att du börjar leva lite för mig nu? säger hon med en överslätande röst. Samtidigt går hon fram till bordet och lyfter i gitarren för att rätta till duken.
- Du ger FAAAAAN i gitarren!! Vrålar Rocky och reser sig upp, redo att gå till attack.
Han ser hur Nettan blir rödare och rödare i ansiktet. Han funderar en kort stund på att påminna henne om att andas, men bestämmer sig för att invänta vukanutbrottet under tystnad....

- DÉPLACER! MOVER! MOSSA! skriker Nettan, (som för övrigt är språklärare) samtidigt som hon pekar mot dörren.
Rocky funderar på om det var en svordomsramsa, eller ett frieri och tittar frågande på henne samtidigt som han höjer sina axlar.
- FLYTTA!!!
- Jaha.....du menar så, säger Rocky och kliar sig i håret.
- Ja, det menar jag. Jag vill att du ska vara borta härifrån senast i morgon!
Rocky är lite förvånad, så här ilsken har hon inte varit på länge. Han inser att det gäller att spela sina kort rätt.
- Men du.....gumman! Om du bara håller dig borta från mitt musikrum, så blir det inte så här, säger han lugnt.
- Ditt musikrum....DITT?? Det är ju för fan mitt hus!! Du är ju inte normal!

Nu har Rocky fått nog....Är det något han vet, så är det att man aldrig kan bli en riktig rockstar om man får en bromskloss uppkörd i arslet gång på gång...

- Okej, jag flyttar! Jag gör det redan i kväll. Det blir INGA PROBLEM......

Ljudnivån är max av publikens jubel.
Rocky går sakta fram på scenen med bägge knytnävarna knutna och med armarna i luften. Runt halsen hänger hans baby, gitarren. Han är en äkta rockstar!!
Rocky! Rocky! Rocky! ropar fansen oavbrutet i kör.
Nästan ända framme vid scenen står en grupp med tonårstjejer i kortkorta kjolar. En av dem spänner blicken i honom och slickar sig utmanande om läpparna, en annan skriker hysteriskt, en tredje svimmar.....de ALLA älskar honom!
Precis när han ska dra igång sitt framtjatade extranummer är det ett fruktansvärt ljud som skär i hans musikaliskt känsliga öron....

- Rickaaaaaard!!! Lägg ifrån dig "den där" nu och kom ner och tänd grillen!!!
- Okej älskling...jag kommer! svarar Rickard med en milt tofflig röst, fastän han innerst inne är så där ascoolt förbannad, för att hon, monstret än en gång har stört honom i hans dröm.

- Sorry, hon vet inte vad hon pratar om, säger han till gitarren. Han kysser den och talar om för den hur mycket han älskar den innan han motvilligt hänger upp den på guldkroken på väggen.......