Änglavakten

En spindel och en silverfisk planerade att bygga köpcentrum i mitt badrum. De visade mig en ritning över ett bygge utan dess like. Jag insåg direkt att både tvättkorgen, vågen och papperskorgens yta var tänkt att användas och så vitt jag visste, så var det inget de hade tillstånd till. Helt obekymrat lämnade jag därför badrumsdjuren till deras öde och önskade dem lycka till med en ironisk klang i rösten. Jag kunde känna mig lugn, något bygge skulle det knappast bli...trodde jag....

Men redan nästa gång jag var på väg att ta en dusch möttes jag av en stor parkeringsplats i miniformat, i hallen utanför badrummet. I främre kanten av parkeringen, närmast dörren, fanns ett skjul med kundvagnar. Några av vagnarna styrdes från markhöjd och jag fattade direkt att dessa måste vara silverfiskanpassade. När jag öppnade dörren och tittade in i badrummet, så var det som att se ett helt nytt landskap. Vågen och tvättkorgen, som jag trodde stått säkra, var borta och hade ersatts av en jättestor affärsbyggnad. Där papperskorgen hade stått pågick bygget av en skyskrapa, som sträckte sig så högt att handdukskrokarna blivit tvungna att monteras ner.
Vid ingången till den halvfärdiga skyskrapan, stod silverfisken iklädd hjälm och reflexjacka, och styrde över  byggnadsarbetarna, som enligt mig bröt på polska. Spindeln syntes inte till, men jag hörde en av arbetarna säga något i förbigående om att den bara sitter och fiser på sin kontorsstol, därför visste jag att den fanns med i kulisserna.

- Jag skulle vilja se bygglovet för det här, sa jag till Silverfisken.
- Det skulle jag med, hahaha!!! svarade silverfisken och skrattade elakt.
- Jag tänker anmäla er, detta är inte acceptabelt, sa jag hotfullt.
- Gör det! Får se vem som tror dig när du säger att en silverfisk har byggt köpcentrum i ditt badrum, hahaha!!

Jag insåg att silverfisken hade rätt. För även om polisen skulle tro mig om jag berättar om köpcentrumet, så skulle de troligen inte tro mig när jag berättar om nattklubben som snart skulle byggas i ett hus i kvarteret bredvid....

FORTSÄTTNING FÖLJER.....

Inte nog med att jag frös, jag luktade illa med. Mina duschplaner hade krashats av en uppnosig spindel och en fisförnäm silverfisk. Det var inte precis så här jag hade tänkt mig att kvällen skulle bli, men nu när det var ett faktum, kunde jag inte göra annat än att ta itu med problemet. Först blev jag förbannad och ville hämnas, men efter att ha tänkt igenom situationen en stund beslutade jag mig för att agera mer moget. Jag gick upp för trappan, fast besluten att reda ut det tidigare missförståndet mellan mig och badrumsdjuren.

När jag på nytt öppnade dörren till badrummet, träffades jag mitt mellan ögonen av en kork i miniformat. Den kom från den champagneflaskan som silverfisken alldeles nyss hade öppnat. Nu hällde han upp den bubblande vätskan från flaskan i två kristallglas och ställde dem på picknickfilten, som spindeln så fint brett ut på kakelplattorna. Helt ovetandes om att jag bevittnade deras skål, höjde de glasen och sa:

- Skål för det blivande köpcentrumet!!
- Skål, skål för framtida sammarbete!

Trots att jag kände mig upprörd, redan innan jag fått veta hela innebörden av deras sammarbete, försökte jag behålla lugnet och sa med käck röst:

- Tjena killar...vad har ni på gång egentligen? Köpcentrum säger ni??

- Nej, nu jävlar, sa spindeln och slog sönder champagneflaskan mot badrumsvågen.

Jag som ansträngt mig med att vara vänlig, blev lite chockad och förstod inte vart den starka reaktionen kom ifrån. Silverfisken lyckades lugna ner spindeln en aning, men den stod fortfarande och höll krampaktigt i den vassa flaskhalsen. Silverfisken slingrade sig fram till mig och sa med bestämd röst:

- Jag tycker att du ska be damen om ursäkt...NU!
- Oj...förlåt då tant, sa jag, men jag ser faktiskt inte skillnad på kön på spindlar.
- Den var låg! sa spindeln och höjde på nytt den trasiga flaskan.

Det var först nu, jag lade märke till hennes rosa volangkjol, som hon, enligt information från silverfisken, dessutom hade sytt själv....

FORTSÄTTNING FÖLJER....

Det som skulle bli en varm, härlig dusch hade plötsligt förvandlats till en mardröm. Helt ovfrivilligt hade jag hamnat mitt i en konflikt mellan en spindel och en silverfisk och nu visste jag inte alls hur jag skulle ta mig ur den. Spindeln och silverfisken som nyligen betett sig som de värsta fienderna, började nu gemensamt att ge sig på mig. Allt bara för att jag var helt ovetandes om att rättigheterna till badrummet i hemmet där jag bor, inte tillhör mig...

- Förlåt, men jag brukar faktiskt duscha här, sa jag som desperat försökte att komma till rätta med problemet som jag i själva verket inte ens förstod.
- Sluta fjäska, sa silverfisken.
- Just det!! Sluta din rövslickare! instämmde spindeln och lade sin ena hand på silverfiskens axel, som om de vore bästisar.

Nu började jag bli irriterad, eftersom jag tyckte att spindeln var lite väl grov i mun.

- Alltså, jag är ingen rövslickare. Och om jag så vore så hade jag nog inte gett mig på arslet på en silverfisk!

Direkt efter att jag avslutat meningen insåg jag att jag troligen inte ens skulle påbörjat den.

- Kallade du mig silverfisk??? sa silverfisken och jag såg hur dess ögon rödfärgades.
- Är du inte en silverfisk då? sa jag och insåg på nytt att jag borde utnyttjat min rätt att tiga.
- Jag heter faktiskt Arthur af Silfverfisk, sa silverfisken och sträckte på sitt adliga huvud.
- Jaaa....sa jag, men du är väl fortfarande en silverfisk?
- Skulle du vilja bli kallad Svensson eller? sa spindeln, som tydligen förstod silverfiskens känslor som aldrig förr.
- Neeej...inte direkt, jag heter inte Svensson, sa jag.
- Kalla då inte mig för silverfisk, sa silverfisken och slingrade sig fram och spottade mig på stortån.

Med handuken under armen vände jag mig om och gick ut från badrummet. Duschen fick vänta...men jag skulle komma tillbaka...och då skulle jag vara förberedd.....hehehe!

FORTSÄTTNING FÖLJER....

Det är höst. Regnet öser ner och kylan går rakt genom ytterkläderna och in i kroppen där den bestämmer sig för att stanna. Huuu...vad kallt, tänker jag och bestämmer mig för att jag ska ta en varm avkopplande dusch så fort jag kommer hem. Med hackande tänder kliver jag in genom ytterdörren och går upp till sovrummet där jag plockar fram mitt härliga stora, nytvättade badlakan. Det doftar ljuvligt av sköljmedel och jag kan inte låta bli att trycka det mot ansiktet för att uppleva den mjuka känslan. Jag ler och går mot badrummet, men redan innan jag tryckt ner dörrhantaget hör jag ett högljutt gräl. Eftersom jag är ensam hemma fattar jag direkt att det är något skumt på gång....

Jag tvekar en stund med handen darrandes över handtaget innan jag hastigt trycker ner det tillräckligt hårt för att det ska smälla till. Ljudet från det bråk jag nyss har hört tystnar och när jag öppnat dörren möts jag av fyra stirrande ögon som inte innehåller ett spår av glädje. På golvet ser jag en grå, allmänt trist silverfisk och en spindel av helt vanlig spindelbrun nyans. Efter en kort stund försvinner blickarna från min stelfrusna kropp och på nytt är det ett fasligt liv i badrummet....

- Det här är mitt kvarter, försvinn härifrån, skriker spindeln och viftar med minst 4 av benen.

- Äh, skärpt till dig ditt spinkben, du trivs inte i denna fuktiga miljö, så ta och tassa iväg nån annanstanns, svarar silverfisken nonchalant.

Jag, som för ögonblicket inte begriper ett dugg, frågar lite försiktigt:

- Ursäkta, men vilka är ni? Och vad gör ni egentligen i vårt badrum?

- ERT badrum??? hör jag i ilsken körstämma och inser att jag ofrivilligt har blivit inblandad i något väldigt stort....

FORTSÄTTNING FÖLJER.....